Om boken: år / Alexey Yakovlevich Ryabichkin satt bekvämt på sitt kontor på byrån för kronofogden i det första lägret av Moskvadistriktet och, bakåtlutad i stolen, byggde upp planer för den närmaste framtiden. Han flätade ihop händerna runt halsen och rufsade lätt sitt mörka lockiga hår, vilket många ungdomar i Novogireevo avundas. Slutligen kommer han att kunna göra ett riktigt kriminaltekniskt laboratorium med alla nödvändiga instrument, verktyg och kemiska reagenser. Enligt vetenskapen, som förväntat. Gnistrar av spänning lyste i hans öppna bruna ögon, tjocka mörka ögonbryn klättrade ganska högt upp på hans panna, så att det verkade som om de aldrig skulle komma tillbaka. Vilket orsakade lätt oro i resten av ansiktet. Den något uppåtvända näsan och de regelbundet formade läpparna följde ofrivilligt efter, och bara de likgiltiga öronen stod kvar och deltog inte i det allmänna uppståndelsen. Men nej, en minut senare återvände flyktingarna till sin plats, och ansiktet på en ung vacker man återställdes till sina tidigare proportioner.